Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden och göra katastrofen ogjord?
Den tanken lämnade mig inte ifred under de där fruktansvärda vår- och sommarmånaderna 2016 då
jag satt på tåget mellan Bryssel, där jag bodde med min familj, och sjukhuset i Arnhem i
Nederländerna där min lillasyster Linda kämpade för sitt liv efter en allvarlig och oväntad stroke
mitt i livet. Någonstans där föddes idén till min debutroman Kyssparadoxen.
Utifrån tonåringens perspektiv ville jag skriva om vad som kan hända i en familj som drabbas av en kris. Hur hanterar man sorgen över att livet aldrig kommer att bli som förut? Och hur långt är man beredd att gå om man får en chans att ställa allt tillrätta?
Som nummer nio i en syskonskara på tio växte jag upp i Stockholmsförorterna Högdalen och
Farsta.
Jag älskade att läsa och i tonåren fastnade jag för skräck, fantasy och science fiction. Särskilt
fascinerad var jag av berättelser om tidsresor. Ray Bradburys novell A sound of thunder läste jag
många gånger och dess bärande tanke har hela tiden funnits i bakhuvudet under arbetet med min
roman – om man så bara påverkar en liten, liten detalj i det förflutna kan det få enorma följder för
framtiden.
Efter gymnasiet pluggade jag franska i ett par år innan jag utbildade mig till jurist vid Stockholms
universitet och College of Europe i Belgien. Jag har även och studerat svenska, barn- och
ungdomslitteratur och kreativt skrivande samt gått Folkuniversitetets skrivarkurs Att skriva skräck,
sci-fi & fantasy.
Under större delen av mitt vuxna liv har jag bott utomlands och idag delar jag min
tid mellan Bryssel, där jag jobbar inom EU, och Stockholm.